jan 122014
 

Hanna Engström driver Ekeskogs Riding Academy på Gotland. “Akademisk ridkonst” kallas verksamheten, och hon har nog hästar i blodet; hon skriver:

Det var väl väldigt roligt! Det känns verkligen som det ligger i tiden att titta tillbaka och se sitt ursprung, och det som så starkt har färgat mitt liv! Karavanen – var ju något mycket starkt, rakt och utfodrande! Tänk att vi faktiskt var med , vi alla!!Hanna bifogar bilder på Fröjda, den vit- och brunfläckiga hästen som föddes på karavanen. Hon var Fridas föl. Och Frida var Rositas enda stoföl. Rosita var Patrik Engströms sto. Hon fick också fölen Fösing och Sitting Bull vilka också var med på Karavanen.

Efter Karavanen såldes Fröjda. Hanna, som med “ljus och lykta” letade efter sin fars hästar, fann till slut Fröjda. Åter till familjen födde hon Fösing som nu är tio år. Hanna berättar att hon minns att hon red Jönsson, New Forresten, och hon har fortsatt att rida hela sitt liv.

För mig är ju karavanen bara hästar. Det var det enda jag upplevde att det handlade om då, hästarna, hur de drog vagnar, och skulle vistas, under nätterna, vatten, mat, skor, att vi själva skulle äta, bo, och resa, märkte aldrig jag.


Så olika kan det vara. Fantastikt! Fösingsmåla var mitt drömstalle. Där var jag fri, och har fortsatt den friheten genom livet. Jag har resan/karavanen i mig genom livet. Gå alltid framåt!

Mvh Hanna

Ekeskogs Riding Academy

jan 122014
 

Vi har länge talat om att berätta vår historia. Men dagarna går och vi lever våra liv istället för att berätta om dem. Det är bra. Men vår historia är också bra. Vi skall berätta vår historia.

Berättelsen om Moder Jord & Söner får börja då ett gulnat dokument av en “tillfällighet” hittas i en stor låda med många papper och foton, ett utkast till artikel för en tidning. År 1977 skrev vi följande:

Om Moder Jordkollektivet.

1968 var ett år då det hände ovanligt mycket både ute i världen och hemma omkring. Vi var många som vid den tiden upplevde en befriande känsla av att det inte var ödesbundet tvunget att acceptera och inrätta sig i det etablerade samhället. Folk började på ett mera påtagligt sätt protestera mot uppenbara dumheter och orättvisor och man talade om och sökte alternativa sätt att leva och arbeta.


Vid den tiden var vi en grupp vänner som ville hitta något att göra som dels kunde försörja oss och som samtidigt kunde ge oss tillfredsställelse och arbetsglädje. Vi var intresserade av vegetarisk mat, biodynamisk odling, yoga, musik, kosmologi, hantverk av olika slag och av människan samhället och världen.

Efter en långsam och innehållsrik process blev det maten som vi satsade på. Vi förstod att det kunde ge både arbete och försörjning åt en växande skara viljestarka människor.

Jordbandet uppträder vid vagnarna

Det skulle ge folk i bygden tillgång till renare och friskare mat och jordbrukarna runtomkring skulle få avsättning för sina biodynamiskt eller biologiskt odlade produkter.

Vår första kvarn konstruerades och byggdes efter en gammal och enkel princip. Vi sålde mjöl, ris, bönor och örter. Då var vi 5 vuxna som bodde i ett fint gammalt korsvirkeshus uppe på Linderödsåsen i Skåne. I ladan vägde vi upp och paketerade våra produkter.

Det var mycket som behövde göras och alla var fullt sysselsatta i vår gemensamma verksamhet samtidigt som vi hade gott om tid över till andra intressen och göromål. Vi ville inte växa och bli för många under den tiden men vi hade mycket och nära kontakter med många andra som var intresserade av vårt sätt att leva. Vänner etablerade kollektiv med olika inriktningar på andra platser och vi bytte varor, tjänster och erfarenheter. Det kändes rätt att söka och genomföra natur och livsvänligare former att leva och arbeta. Våra dagar genomsyrades av en glad och kraftfull anda.

Continue reading »

jan 122014
 

av Dag Persson

Upprinnelsen till Karavanen är svår att härleda. Eller inte? Det fanns olika “falanger” av Karavanen. En som gjorde en motordriven karavan och en som gjorde en hästdragen. Det fanns inga motsättningar mellan dem, utan de skulle göra gemensam sak fast på olika vis.

På det stora kollektivet i Skåne var man mycket inspirerade av “The Farm” i USA. Människorna där hade rest runt i flera stater och till slut funnit ett landområde där de etablerat ett alternativt samhälle. Skrollan hade varit i USA och på ett “tingmöte” i Virsryd i södra Småland hösten 1977 visade han bilder därifrån. Ett tingmöte var en årligen återkommande aktivitet som samlade alternativare ifrån hela Norden. Ofta två gånger per år. “Alternativare” var det inte många som kallade sig. Folk var sig själva helt enkelt.

Vissa av övertygelserna och idéerna var gemensamma för de flesta som kom till dessa tingmöten. Alla var på något sätt engagerade i freds- eller miljörörelsen. Vegetarianism, antimilitarism, ibland socialism, var vid sidan om ren egoism och egocentricitet vanliga ismer. Det exotiska, med lagom dos av de enkla naturfolken blandat med ett sökande efter det andliga var för de flesta ett måste, allt i ett hopplöst romantiserande av gamla tiders jordbruk och självhushåll.

De amerikanska ungdomarna hade farit runt i gamla bussar. Vi gjorde alltså resan med vagnar och traktorer, eller med häst och vagn. “Hästafolket” hade sin viktigaste bas på Fösingsmåla gård i mellersta Blekinge, och det var därifrån hästakaravanen utgick.


Att det skulle bli en resa visste nog flera innan. “Jordfonden” hade bildats och pengar samlades in. Inom den svenska alternativrörelsen hade flera försökt tidigare och några större kollektiv hade redan bildats.

I Saltsjöbaden hade skivan Jordljus spelats in och förtjänsten från den skulle stärka fonden. Musiken, låtarna och alla de jamen, gjorde att kom människorna tillsammans; suggestion eller inte – det var härligt.

Så blev det bestämt: vi skulle vandra upp igenom Sverige för att finna den fria marken. Vi visste att det fanns avfolkade byar som skulle kunna fungera.

Hur idéer och tankar spred sig är inte lätt att förklara. Det går. Det handlade främst om unga människor, och på den tiden var man nog mer rörlig än idag. Det var andra ekonomiska förhållanden och det gick för det mesta bra att lifta runt och riskerna för rån, våld eller våldtäkt var mindre än idag; bilisterna vågade ju faktiskt stanna.

Och befann du dig på ett boendekollektiv i Göteborg, eller träffade någon i ett inköpskooperativ i Stockholm, och fick höra talas om att det skulle vara “Sagofolksmöte” på Fösingsmåla i Blekinge – så var det klart att du stack dit.

Fortsättning följer kanske.