jan 122014
 

av Dag Persson

Upprinnelsen till Karavanen är svår att härleda. Eller inte? Det fanns olika “falanger” av Karavanen. En som gjorde en motordriven karavan och en som gjorde en hästdragen. Det fanns inga motsättningar mellan dem, utan de skulle göra gemensam sak fast på olika vis.

På det stora kollektivet i Skåne var man mycket inspirerade av “The Farm” i USA. Människorna där hade rest runt i flera stater och till slut funnit ett landområde där de etablerat ett alternativt samhälle. Skrollan hade varit i USA och på ett “tingmöte” i Virsryd i södra Småland hösten 1977 visade han bilder därifrån. Ett tingmöte var en årligen återkommande aktivitet som samlade alternativare ifrån hela Norden. Ofta två gånger per år. “Alternativare” var det inte många som kallade sig. Folk var sig själva helt enkelt.

Vissa av övertygelserna och idéerna var gemensamma för de flesta som kom till dessa tingmöten. Alla var på något sätt engagerade i freds- eller miljörörelsen. Vegetarianism, antimilitarism, ibland socialism, var vid sidan om ren egoism och egocentricitet vanliga ismer. Det exotiska, med lagom dos av de enkla naturfolken blandat med ett sökande efter det andliga var för de flesta ett måste, allt i ett hopplöst romantiserande av gamla tiders jordbruk och självhushåll.

De amerikanska ungdomarna hade farit runt i gamla bussar. Vi gjorde alltså resan med vagnar och traktorer, eller med häst och vagn. “Hästafolket” hade sin viktigaste bas på Fösingsmåla gård i mellersta Blekinge, och det var därifrån hästakaravanen utgick.


Att det skulle bli en resa visste nog flera innan. “Jordfonden” hade bildats och pengar samlades in. Inom den svenska alternativrörelsen hade flera försökt tidigare och några större kollektiv hade redan bildats.

I Saltsjöbaden hade skivan Jordljus spelats in och förtjänsten från den skulle stärka fonden. Musiken, låtarna och alla de jamen, gjorde att kom människorna tillsammans; suggestion eller inte – det var härligt.

Så blev det bestämt: vi skulle vandra upp igenom Sverige för att finna den fria marken. Vi visste att det fanns avfolkade byar som skulle kunna fungera.

Hur idéer och tankar spred sig är inte lätt att förklara. Det går. Det handlade främst om unga människor, och på den tiden var man nog mer rörlig än idag. Det var andra ekonomiska förhållanden och det gick för det mesta bra att lifta runt och riskerna för rån, våld eller våldtäkt var mindre än idag; bilisterna vågade ju faktiskt stanna.

Och befann du dig på ett boendekollektiv i Göteborg, eller träffade någon i ett inköpskooperativ i Stockholm, och fick höra talas om att det skulle vara “Sagofolksmöte” på Fösingsmåla i Blekinge – så var det klart att du stack dit.

Fortsättning följer kanske.