Chiquita och jag – små berättelser

av Alfonso Ambrossi

Förord

Du kom till oss en höstdag du var tre månader fyllda och full av liv. Du älskade att bita oss bak i hälen när vi hade vita strumpor på, ja det var endast vita stumpor du hade roligt med. Du älskade att åka bil och var alltid den första att hoppa in och tog alltid den bästa platsen. Du älskade grisöron och kunde stå timmar och tigga framför skåpdörren som ett litet fån. Du hette Chiquita som betyder liten på spanska men vi kallade dig även Chiquitita, Chillipilli, Chickapicka, Shirleyklump m.m. Ja kärt barn har många namn. Jag vill tacka dig för att du gett oss så många fina minnen och förgyllt våra liv den tid du fick vara bland oss. Jag hoppas att en dag ska vi ses igen min fina lilla Chiquita för jag har hört att alla hundar går till himmelen.

Matte

 

 

gåvan att få läsa
är civilisationens största arv
till mänskligheten

 

 

Chiquita

(till Juan Ramón)

 

Chiquita är liten lurvig och mjuk så len
på utsidan som en bomullstuss
endast hennes kolsvarta ögon
är hårda som två skarabéer
av svart kristall

När hon får vara lös
springer hon till kullen
nosar mjukt på
rosa små blommor
som en förälskad liten flicka
öm och kelen

Upprymd
springer hon på ängen
spårar efter djuren
som rört sig under natten
strax får hon upp ett spår
en doft eller något
sen försvinner ur min syn
tills jag blir orolig

Försiktigt ropar jag
Chiquiiita
då kommer hon till mig
i en ståtlig prakt
som om hon småler
i en idyllisk värld

 

 

Picknick

Ute i skogen
slukar hon i sig
gamla torra ben
hararnas bajs
eller mogna blåbär
hon själv plockar

Hemma dock är hon kräsen
hon föredrar oliver i vinägrett
mintchoklad krokant
och café latte med skumtopp
som blivit över
i mattes kopp
Med stängda ögon
sträcker hon ut sin tunga
till muggens botten
och lapar i sig
till sista droppen

Nere på fältet
springer hon febrilt
efter svalorna
som flyger ovanför diademet
på hennes lilla huvud
dock hennes ihärdighet
belönar sig aldrig
hon återvänder trött
att släcka sin törst
ur den porlande bäcken

därefter tror jag hon tänker (eller inte)

katten också
endast förlorarna tröttnar!
och återgår till kampen

 

 

Getingbo

Nyfiken som Chiquita är
upptäcker hon insekter
som bor i marken
vips en omtöcknad geting
– jaktinstinkten tar över

 

Hon härjar med insekten
med extrem skicklighet
några steg framåt
några till
så springer hon bort

 

– Var försiktig Chiquita
de är farliga
bäst vi går till skogstjärnen
för att se grodyngel
som du gillar –

 

 

 

Ett sent råd

Ett intensivt och skarpt skrik
hördes på fältet
getingen stack sin gadd
i Chiquitas nos
som fick henne att skutta
som en hare

 

Med svansen inrullad mellan benen
öronen bakåtstrukna
var slaget över

 

Om ni hade sett nosen på min hund
så svullen så hård
att hon nästan skämdes

Nedslagen
öm av getingsticket
jämrar sig Chiquita
hela eftermiddagen
först till kvällen somnar hon in
vid mattes fötter

 

– Det var en hård läxa – instämmer veterinären

 

 

Matte

Så vacker du är Chiquita
– kom få se
säger matte

 

Allt som är vitt och brunt
och svart i din päls
glänser med solen
som en ny vårdag
– diademet på din panna
gör dig ännu vackrare

 

Utan tvekan
är du världens vackraste tik
– spring i väg nu gumman

 

 

Mellan hägg och syren

Nere vid ängen
med förnyade krafter
jagar hon ekorrarna
i full fart
– hennes klena öron
är sommardrakar i händer
på högljudda barn

Feminina skall
hörs över hela trakten
som en glädjehymn
mellan hägg och syren

 

 

 

Gryningen

Duggregn på landet
dimma

 

Orosmoln
kastande sina nät
fångar alla djur
alla fåglar
alla blommor och gräs
till och med
själva spökvinden
fångas

 

 

 

Kvitt kvitt kvitt

Fågelkvitter
som ej kan höras på radio
fyller skogen med lovsång
-högljudda fågelungar

 

Gråsparvens
rustika klo
täcker delvis ett jota
ett nytt skott
som sävligt brister ut
ur trädets gamla sår

 

– livet tränger sig fram
ja – livet tränger sig fram

 

 

Tö

Istapparna
som vinterkylan gjutit
under sin slöja av mörker
tinar gradvis bort
under en svag vårsol

 

Spontana rännilar
av flytande diamanter
ringlar mot skogsdiket
med knuffande lekar
vattenpladder

 

 

Frost

En enda minut
under en klar himmel
kan lätt skildra flera kapitel
om skönhet och sanning
– en enda minut
Natten mot dagen på landet
gryningen har grus i ögonvrån
som ett nyvaket barn

 

Nyfödda klorofyllrika
grässtrån vaknar upp
daggdroppar
och frost

 

En månad kvar till sådden
kalla fötter
kysser dagg och tuvor
frostskorpor knastrar
under barfota
kvinnofötter

Gökens klocka vaknar
våren gäspar

 

 

 

Ridskola i Moraby

Ljudet av hästarnas hovar
på grändernas gatustenar
skrämmer min hund
Frustande
på väg till kornåkern
formas kusliga figurer
i ångan från deras käftar
– sneda blickar
markerar revir

Det är första gången
hon ser en så stor best
så kallad häst

Det är hästar med ryttare
men hon uppfattar dem säkert
(eller inte)
som ett enda djur
med två huvuden
och alldeles
för många ben

– Tusan också
hemska varelser!

Bäst vi går till torpet
skynda på mitt djur
ovädret närmar sig

 

 

Skyar

Blixt – Åska – Dunder
fuchsia och violett
akvarell
– nästan vackert

 

Ljusstrålar
ifrån himlens fönster
filtrerar sig mellan
dunkla moln
Gryningen
bryter nattmörkret
trakten rodnar i morgonglöden
bolmande skorstenar
doft av björk i omnejden
byborna tar en tidig
morgonfika
– tuppen galer

 

 

Stenras

Ett mullrande firmament
brakar sönder till storm
som ett stenras från zenit
över lilla Moraby

 

 

Presenningen

En abstraktion av verkligheten
– presenningen vid björken
fladdrar
En genomsynlig jätte
kallad Torbjörn
ylar argsint
för att hans hår fastnat
i härvan av grenarna
där han inte kan komma loss
– nej han kan bara inte

Äventyrets metafor
från gosedjur till odjur
Chiquita gastar åt Torbjörn
– mycket hund i liten kropp
Med ett enda ryck
sliter han sig loss ifrån träden
river grenar och ris
skakar av sig löven
som fastnat i hans hår
Praktfullt
med musikalisk harmoni
bär han med sig i sin flykt
en kortege av dansande löv
medan andra fastnar
på de snart färdigtöade
istapparna

 

 

 

Rediviva

Nere vid ängens flora
ser man blåklockor
smörblommor
maskrosfjun
ormbunkar

Ihopsjunkna bleka vissna
lik av blommor
utspridda på slagfältet
– fast vi vet
imorgon reser de sig
igen

må vinden blåsa milt över fälten
må solen skina varmt över ditt ansikte
må regnet falla mjukt på dina åkrar
och tills vi träffas igen
må naturen blåsa liv
i varenda liten blomma
på ängen

irländskt ordspråk
– parafras

 

 

Vårens tecken

Efter en lång kall
och mörk vinternatt
kom våren hälsande

Jag sneglade ner på marken
och där var de
Några pyttesmå
blyga
men nyfikna liljor
tittande rakt in
i mina ögon
Jag fick lust att leva
jag fick lust att le
lust att sjunga att dansa
jag fick lust att be
Så tacksam till livet
till musiken och skratten
till tystnad och gråten
till maten
så tacksam till dig
Hemligheten till lyckan
och nyckeln till inre frid
är att upptäcka att livet
inte är en rättighet
utan en gåva
Så tacksam till livet
till katten
till bröd och till vatten
till dagen och natten
så tacksam till Dig

 

 

Bokskogen

Duggregnet vattnar växterna
men kronan dricker först
Skogsvandring
mot Sigurdsristningen
efter Ramsundsbron
bortanför Yggdrasil
– svalkande dalen
Jag stoppar händerna i fickorna
och ansiktet känner
det mjuka vingslagen
från vindpustarna
i skogens sanktuarium

Luften fylld av dofter
eftermiddagssolen
skiner på bokskogens gröna löv

En myra skyndar uppför stammen
trampar över de brustna trådarna
av ett spindelnät
som svajar lätt med vinden
Chiquita följer sina instinkter
antingen upptäcker nya vägar
eller skapar en helt ny väg
– instinktivt följer jag henne
Vägen är en del av målet
resten blir en hägring

 

 

Moriska ögon

Där borta dör skymningen
blödande sår
vållade
av sina egna strålar

Det rodnar svagt vid kullen
pastellfärgade blommor
doft av lavendel

Upplysta
Chiquitas moriska ögon
omvandlas i färgskiftningar
med två små honungsdroppar
till pupiller
i denna skymning
som långsamt
rör sig mot Mälaren
vars vatten skimrar
i rosa karmin och viol
Där borta
vid kullens topp
flammar fjärilarna upp
och återföds till lysmaskar
(så föds eldflugorna)

 

 

Objudna gäster

Kvav sommardag på landet
ute i trädgården
är middag serverad

Objudna gäster
sitter redan vid bordet
– enerverande flugor
delar maten med mig
medan Chiquita
otåligt väntar på sin tur

I denna oskyldiga blå
även de enerverande flugornas
koketterier
blir en smekning

 

 

Latmask

I dagens hetta
sover Chiquita sin siesta
under den gamla björken

Det ser ut som om hon
i sin dröm jagar harar
eftersom hennes små ben rör sig
medan hon morrar

När den sydliga värmen dämpas
och det svalnar
så börjar ett fint duggregn
falla som manna

Det regnar löv – blommor – fjärilar
blåbär – harbajs och många köttben
runtomkring

Möra och färska ben
köttiga och feta med saftig märg
för att slicka tassarna
– Eller
hon kanske inte ens kan drömma
Upp och hoppa latmask
hör koltrastens varningsläte

 

 

Yggdrasil

Där nere vid Sigurdsristningen
nästan utan att lägga märke till
omfamnar oss Yggdrasil
med sin kusliga närvaro
Mörkret kom krypande
liksom smygande
nästan förlåtande sig själv
att dessa stunder dunstas bort
från våra ögon
– ursäktslösa
grymma orättvisa
som livet självt

 

 

Oansvarigt

Jag gav Chiquita
fria tyglar
för att nosa på grenar
hitta djurspår
eller göra vad hon vill
Som ett nyfiket barn
tycks hon kyssa blommor
men i själva verket
utforskar hon lukterna
som djuren lämnat
efter sig
Snart
försvinner hon
med nosen
som en plog
i en rådjurslöpa

 

 

Förtvivlan

En konstig liten känsla
bland skogens skuggor
vänder mitt ansikte mot lunden
när jag hör ett underligt kvid

En nyfiken liten harunge
irrar förtvivlat
ifrån min hunds käft
– sårbar på öppet fält

Obevekliga Chiquita
ville gärna sluka
den eländiga haren

Jag skrek åt henne
hoppade och halkade
gjorde mig illa
knuffade undan min hund
och harungen räddades
från hennes käft

Desperata kvid
bakåtstrukna öron
skräcken i hans ögon
ångestfyllt jämmer
irrar i cirklar
– söker tillflykt
på grym mark

 

 

Harens bön

Var är solen med sina
gyllene strålar?
var är den snövita månen?
var är dimmolnen som döljer mig
från hundarna?
var är hararnas kullekar?
var är mina harkompisar?
för guds skull
var finns gud
när man söker honom?

 

 

Ett litet mirakel

Medan min hund vittrar
en parfym av mörka violer
– lyser skogsälvorna upp
harens överlevnadsinstinkter

Var kan det vara säkrare än
bakom mannens grova stövlar?
– räddad min själ
i hans sträva händer
I ett huj lyfter jag upp pilgrimen
befriande honom från bödelns gap
ack
och från mitt dåliga samvete

Jag kramade honom mjukt
medan hunden hoppar och skäller
ursinnigt vill hon hugga tag
i min nya lilla vän

Jag är helt övertygad att
inte ens alla byrackor
skulle kunna rycka bort harungen
ur min famn

 

 

Fri

Spring iväg lilla haren
titta inte bakåt
– man kan förvandlas
till en staty av salt

Han skuttar i väg till sin mor
som nosar på honom
minutiöst
från topp till tå

I en handvändning
försvann de ifrån vår syn
utan att titta bakåt

 

 

Efemärt

Ack naturen naturen
hela detta efemära liv
är att äta och bli uppäten

 

 

Fårskalle

Chiquita löper amok
skäller frenetiskt
tills hela skogen
fylls med hennes
lovsång

Såja såja
sluta skälla lilla vän
man kan tro att du är en fårskalle
– var tyst nu innan du undanröjer
allt tvivel

 

 

Lördagsgodis

Stunden man förlorar
barnet inom sig
då är det kört
man börjar åldras
utan hänsyn
Barnens
heligaste dag i veckan är
lördagsgodis

Alla fjärilar har säkert
smakat någon gång
humlorna ännu mer
tills de själva blev fångna
och beroende av nektar
och blommor
Alla som önskar sig vara blomma
bör också älska sol och regn
och insekter till och med
En blommande äng
kan bäst beskrivas
av dess fjärilar
och bli kysst av dess humlor
under en naken sol

Men kartan till ängens hjärta
känner endast sorkarna till
(underjordiska kirurger)
under en halvvit måne

Alla som önskar sig vara barn
bör vara lekfulla
skrattsamma
pratsamma
spontana
nyfikna
lite envisa då och då
oansvariga till en viss grad
och godisälskare

Javisst
barnet jagar mig

 

 

Midsommar

Grannflickorna
vill ta med Chiquita
på midsommarfirande

När hon hör rösterna
på sina småkompisar
rusar hon dem till mötes
med glada små skall
springer sedan runt i huset
– hennes flinka ben
är lätta som fjädrar
För Gabby och Karin
Clara och My
är Chiquita blott en leksak
där de smeker sin fåfänga

De klär ut henne till en docka
hon kammas och parfymeras
får sina klor målade
även hennes käft målas

Självklart
går hon med på det
hon är alldeles för civiliserad
för att vara djur

 

 

Regndans

Grannflickorna fnittrar
spanar på pojkar
fantiserar om romanser
eller man vet inte vad

Att se dem tillsammans
är Chiquita
en liten människa med svans
tills hon lyfter upp sitt ben
mot ett träd
och allt tvivel försvinner
Kvällen är långt liden
midnattssolen lyser kvar
– det är ej dag eller natt
det väger emellan båda

Var har Chiquita tagit vägen?
– till midsommarfesten med tjejerna
hon är nog strax tillbaka
ängslas inte

Jo men det är sent
vi hoppas att det inte hänt henne något
som när hon stötte på getingarna
vi vet att hon är en envis hund
Det regnar på de där nere
– ett trasigt moln från Munkholmen
brister sönder vid Aludden
till ett svagt duggregn
långa fransar av moln
kysser blommornas kinder
ängsgräset på Junibacken
och min hunds genomblöta päls
hennes koppel droppar
fortfarande

Sval idyll – sentimental
även Chiquitas skall låter rart
i juniregnet

En tvetydig midsommarseftermiddag
Chiquitas glänsande ögon
kopierar hela ögonblicket
av regn och midsommarsol
i vars sömnlöshet
man ännu ser ett rosa moln
brista sönder över Drakegården

 

 

Sommarvisor

Där borta kommer de blöta
flickebarnen
dansande ringdanser arm i arm
händerna i midjehöjd
vänsterfot och därefter korsande högerfot
en två – en två – en en – två två
dansar drömmande
drömmer sjungande
visor av musikanter
med en lunkande och trött Chiquita
kransad med girlanger och violer
björkkvistar vitsippor smörblommor
och andra sommarblomster
vatten och honungsdroppar
stuvbitar från junilustgården

 

 

Näckrosor

Man undrar
hur näckrosorna gör
för att sträcka ut
sina eleganta halsar
bland härvan av sjögräs
och alger

Dessutom
hålla sina vackra ansikten
över vattenytan
så att de inte drunknar?
Stolta kroppar reser sig
ur vattengraven

Afrikanska dansarinnor
i vågornas famn
solar sig
i Nordens
midsommar

 

 

Byracka

Om du skulle ha gått
i småskolan Chiquita
är jag övertygad att du
skulle vara lika intelligent
som alla andra barn
– om inte mer

Du kunde ha lärt dig
räkna från ett till sju
sjunga – dansa – laga mat
det vet jag

När vi gör våra matinköp
så stoppar du nosen i kassen
kontrollerar om inköpslistan stämmer

Du skulle ge namnet byracka en ny mening
det skulle egentligen betyda pålitlig
kärleksfull – förlåtande
ödmjuk – tacksam
trogen

 

 

Torpet

När det regnar ute vid torpet
doftar det skog
det dofter mull
mossa – lavendel
och syren

den klorofyllrika skogen
klär sig i olika nyanser av grönt
medan spindelnätet
fångar flytande diamanter
de fångade tårarna bär en hemlighet
– befriande vingar

 

 

Höst

Av fyra årstider är hösten vår favorit
människorna har dragit sig tillbaka
lämnat oss ensamma med vinden och
med några flyttfåglar
som hamnat efter flocken
– skriande samlar de ihop sina pinaler
inför avfärd
Vi går några minuter i tystnad
och ser solen trött av sommaren
tränga sig igenom molnen
enbuskarna, björkarna, ekarna
cypresserna och pilträden

Höstlöven i sina sprakande färger
har fallit till marken
och lagt sig som en naturmatta
under våra steg
såsom de finaste orientmattor
vävda av den skickligaste hantverkare
Vinden blåser stillsamt
men ibland virvlar den till
under träden
och här inne
snurrar också
minnena
Höstvinterafton och grått
musa temporalis
där allt somnar ifrån
livets mödor
fram till nästa vår

Enkelt och naturligt
lär du oss att livet
att livet
härstammar
från livet
Du får oss att känna
som om vi äger allt
allt det vackra
som om Gud
från himmelen
skulle säga:

Mitt barn allt detta
har jag skapat
endast för dig
Jag älskar dig!

 

 

Irrspår

Kvällen rusar mot natten
nordliga vindar piskar gamla stan
nyfikna snöduvor svävar runt
Rådhustorget Drakegården
Borgmästarängen

Tant Bruns tak
fylls med florsocker
ja- nattens andedräkt
sätter spår på fönstren
Ensamhet Tomhet Hårt
en fruktansvärd kyla
tystnar dagen
i dess skymning

Vinter vandrar i byn
likt ett vithårigt fyllo
som melankoliskt visslar
vaggar mellan gränderna
lyfter upp rockens krage
stoppar händerna i fickorna
och ger sig ner mot Mälaren
Lyssna Chiquita
vinden viskar ett jämmer

 

 

Vintergatan

Det svalkar

Himlavalvet lyser klart
med våra tankar
men det finns mer stjärnor
än idéer på himlafästet
och jag vet
inte ens den minsta tanke
skall vissna eller försvinna

Det är tyst på himlavalvet
Mörka tankar kan vara svarta hål
någonstans längst
längst bort i universum

Det är kallt på Vintergatan

Titta noga på stjärnhimlen
och gapa av förvåning
jättefjärilar med långa
glänsande svansar
korsande över månens ansikte
och den himmelska duken
långsamt lutande
mot atmosfärens
brinnande sköld

Himmelskt spektakel

Blinka ej min kära
och njut av stunden när du kan
för i morgon
i morgon
så slocknar allt

 

 

Himmelsslöja

Frusna genom Storgatan går vi
du med din päls och koppel
jag med min vandrande själ
med min nyfikenhet
och beundran av kvällen

Blå blå blå
en fridfull himmel blå
gör kvällen ännu kyligare
norrskenet ses tydligt
indigo blå och grön
kantade med små lampor
– en blomsterkrans
av livliga stjärnor

Se på stjärnhimmelen Chiquita
alla dessa små lyktor
är till dig

 

 

Sankta Lucias natt
(måndag 13 december)

På Sankta Lucias natt
även känd som
de fallande stjärnornas natt
kom Chiquita och jag
till vårt gammalt torp
från sextonhundra-talet
nära Sundbyholms slott
för att beskåda det himmelska
fenomenet
I en lagom stor glänta
under ett diskret månsken
– en svag skugga svimmar
över ängskanten
som en hemlig diktsamling

Under samma måne och samma amfiteater
firas den årliga Nordiska Konferensen
av de fridlysta vikingaeldflugorna

En rapport säger
att de är blonda och kraftiga
rustika hjälmar som skalbaggar
kropparna med härdat skinn
– vikingakrigare med kraftiga ben
Otroligt!

Det finns inga ljud
enbart ljus
hundratals blinkande ljus
små lyktor av kallt sken
tänder och falnar efter behag
under hela sammankomsten

I häpnad betraktar jag spektaklet
dock Chiquita vid min sida
visar sin otålighet
med små inre ljud
som en buktalare

– Du får inte ge dig på dem lilla vän
de snälla djuren
som inte anfaller eldflugorna
kommer till himlen –

Chiquita slet sig loss
och rusade iväg till kamp
– hennes djuriska drift
är starkare än min predikan

Ett enda skall
hon kastar sig ut över ensemblen
för att sluka i sig de mystiska
långsamma flammorna
kallade lysmaskar
som dunstar bort
ifrån hennes ögon
såsom skummet på havet
tills hon blir ensam kvar
på stridsfältet i spillrorna
från ett rike på flykt

Besegrad går hon förbi
i en obekväm tystnad
sneglandes ner på marken

Utan att lägga märke till
ett stjärnregnsfyrverkeri
far kors och tvärs
brinnande i den jordiska
atmosfären
som gigantiska eldflugor

Skällande då min hund
hoppar hon hit och dit
slukandes alla stjärnor
från firmamentet
tills hon blev trött och belåten
av alla stjärnor
hon ensam slukat

Vem som du Chiquita
skulle kunna äta stjärnor
utan att fara illa?

det var stjärnfallens natt
det var eldflugornas natt
det var en kapriciös natt